1594-1682 Dutch Willem Claesz Heda Galleries Dutch painter. He was a still-life painter, who, like Pieter Claesz., is noted for his monochrome breakfast-pieces, which are, however, more opulent than those of Claesz. Heda earliest dated work is a Vanitas (1621; The Hague, Mus. Bredius), which shows a still-life from a high viewpoint, composed of various objects bearing vanitas associations (e.g. a bowl of glowing embers, smoker requisites, an overturned glass and a skull); the colouring is in brownish-grey tones and represents one of the earliest examples of a Dutch monochrome still-life (monochrome refers to the range of tones, rather than of colours). Even in this early work Heda skill at painting textures is evident. A more balanced composition is achieved in another Still-life (1629; The Hague, Mauritshuis) and in the Breakfast Table (1631; Dresden, Gemeldegal. Alte Meister), in both of which the objects, set against a neutral background, are linked by a strong diagonal. The Mauritshuis still-life also gives an early indication of Heda interest in painting the effects of light. In 1631 he became a member of the Haarlem Guild of St Luke (of which he served as deacon on several occasions after 1637).  Related Paintings of Willem Claesz Heda :. | Style life with gilded cup | Still Life | Style life | Stilleben | Still-Life |
Related Artists:
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
Johann Michael Rottmayr
Austrian,1654-1730 Austrian painter and draughtsman. He is most notable for large-scale religious and secular decorative schemes, and his career heralded the important 18th-century German contribution to late Baroque and Rococo fresco painting. He was probably taught by his mother, who was a painter of wooden sculpture. Between 1675 and 1687-8 he was in Venice as a pupil and assistant of the Munich artist Johann Carl Loth, whose studio attracted many painters from Austria and southern Germany. It is possible that Rottmayr also visited other Italian cities, in particular Bologna and Rome. He returned to Salzburg in the late 1680s a mature painter and immediately received commissions for panels and frescoes. In 1689 he painted mythological scenes for the Karabinierisaal at the Residenz in Salzburg (in situ); in composition and style these are close to high Baroque models, particularly the work of Pietro da Cortona and Peter Paul Rubens. Such models, as well as the example of Loth, and Venetian painting, had an important influence on Rottmayr's panel paintings of this period, for example the Sacrifice of Iphigenia (c. 1691; Vienna, Belvedere) or St Agnes (1693-5) and St Sebastian (1694; both Passau, Cathedral). In these, the solidity of the figures is emphasized through the use of intense colours. For Rottmayr, however, the rational development of the figures and the composition was less important than the overall effect achieved by the use of colour. Incorrect details of anatomy and perspective found compensation in greater expressiveness, mainly conveyed by gesture and pose. Rottmayr's images are filled with plastic elements, creating a staccato effect. Several very important early commissions paved the way for Rottmayr's move to Vienna in the late 1690s.
Julia Beck
Swedish, 1853-1935